kollabolla

Jag själv har jättestor glädje av t.ex. Fb, eftersom det är svårt för mig just nu, att ha så mycket annan social samvaro. Har också hittat gamla vänner som blir som nya och den kontakten hade jag ju inte fått annars! Jag försöker dock begränsa mig till det jag verkligen vill dela med mig och till vem. Det gör ju såklart andra också, men jag blir lite konfunderad när man hittar folk som är vänner till sig själva. Då måste man befinna sig nära desperationens gräns liksom! Att ha 1000 vänner är ju inte heller relevant, du kan ju knappast ha så många bekanta ens. Så räcker ändå inte vännerna till och då måste man gå med i en grupp! Kul med byagrupper och annat som förenar, men det räcker ju inte! För att synas måste man vara med i flera grupper! Å grupperna förökar sig med orkanfart! Spelar ingen roll om de har någon helt annan landsände som geografiskt centrum och man inte ens kan ta nytta av det budskap som förenar – klick på knappen så syns man på ännu ett ställe. Liiiite noja tycker jag detta är!!
Man kan föra fram dolda budskap som man inte vågar säga direkt till någon, men skriver jag det till A som är vän med B så kommer det kanske fram till C osv. E man riktigt dum så skriver man om hur kasst det är på ens arbetsplats eller t.o.m lite förtäckta hot mot någon, som dock inte kan misstolkas! Man sänder iväg vassa pikar för att såra den det gäller och då hamnar vi nära psykologiskt näthat, eftersom mottagaren knappast försvarar sig heller på en ofta offentlig sida!
Kan man moget hantera medierna, så är de oöverträffade glädjespridare, men vad händer t.ex. med en av sin livssituation förbittrad själ eller dem som spelar tuffa, men som långtifrån verkligen är det och istället för att ta en diskussion live, väljer att vräka ut sin frustration offentligt. Ingenting blir så mycket bättre av det. Det måste finnas en anledning till att folk mår psykiskt mycket sämre idag än för bara 10 år sedan. Konflikträdda. Diskussionsrädda. Sociala katastrofer eftersom man inte kan umgås utan att ha IT-instrumentet nära sig och helst i örat el knät – Hela Tiden!
Undrar hur nästa generation kommer att ha det på ålderdomshemmet? Kommer alla TV-spel, paddor, ajfånar, laptoppar och smartphones att följa med dit? Eller har man redan fått ett microchip inplanterat nånstans, så att det går att fjärrstyra alla de intagna som ändå inte ens kommer ihåg vem dom skall söka efter på Fb eller vad det kan vara då? Man har säkert redan glömt bort att kommunicera oralt och alla glor på samma skärm (av ekonomiska skäl) där all info kommer upp som bilder. Maten visas också på skärmen och så får man en pilla att tugga på! Där kommer också vår-höst-sommar och vintervyer som visar vädret. Promenader är borttagna, ingen hinner med det ändå – personalen måste ju programmera chippen.
Det finns ju ingen gräns för hur det kan bli och det låter inte klokt, men glöm inte var ni läste det först, ni som är i live då…….