kollabolla

innan det blir både löjligt och sämre? Kollade hur man skall göra med en energilampa som går sönder! Alltså, om en varm lampa går sönder, skall man genast stänga alla dörrar till rummet! SEDAN skall man öppna fönstren, hur nu det skall gå till när dörren redan är och skall förbli stängd??? Efter att man brutit upp fönstren utifrån (min tolkning) så skall man inte vistas i rummet på minst en halvtimma. Sakta smyger man sig sedan in och pillrar upp den trasiga lampan innehållande kvicksilver, med en kartongbit och lägger resterna i en burk som förseglas och märkes "innehåller kvicksilver från (miljövänlig) lågenergilampa". Burken köres därefter till återvinningscentral och omhändertas där som miljöfarligt avfall. Kvicksilver är ett av de farligaste miljögifterna som finns och utgör ett hot mot både naturen och människors hälsa! Kvicksilver kan skada nervsystemet, ha negativa effekter på hjärt-och kärlsystemet, immunförsvaret, fortplantningssystemet och njurarna! Även om fortplantningsperioden är överstånden, så finns det ändå en del av det andra man skulle vilja ha i behåll ett tag till. För att inte tala om vad nästa generation måste leva med så länge man inte utvecklat lysdioderna tillräckligt för att ersätta med. Jag har aldrig varit någon förespråkare av lågenergilampor, mest för att de vi fått tag i inte fungerat ett dugg längre än de vanliga, utan bara varit 4-5 ggr dyrare!Kommer naturligtvis inte att använda dem framöver heller, det förbjuder mitt förstånd! Antingen är det hamstring som gäller eller succesivt mörkare tillvaro då 25W lamporna kommer att säljas fram till 2013 eller vad det var, sedan får väl ljusstöpningen ta vid. VARDE LJUS!

Har varit hos snälla sjukhuspersoner som kollat att den diabetes (man vill tro är läkemedelsrelaterad och inte alls alarmerande) men som jag tydligen har, inte har gjort någon åverkan på mina ögon. Var där för två år sedan och det var ingen förändring, bra alltså! MEN jag har inte minne av att jag blev sååå himla dimseende och  yr av allt som droppades i ögonen, att jag knappast kunde ta mig ner i cafeterian efteråt. Jag visste ju att det var för att vidga pupillerna, och jag har gjort det förut, men som sagt...! Jag kunde ju inte sitta i stan och vänta, där är man ju inte längre tid än som är oundgängligen nödvändigt! Fortfarande över en timma efter besöket var jag helt groggy, men ville hem och det var väl inte helt genomtänkt. Hade jag blivit tagen av polisen så hade jag ju pupiller som en superknarkare! Fick ändå både tankat och handlat och fråga mig inte hur det gick till? Fortfarande mår jag illa och är snurrig! Jättekonstigt !

Det kan också vara så att mycket pappersarbete frestat på lilla hjärnan som passar på att tillsammans med ögonen kollapsa, nu när det är klart, nja nästan i alla fall! Det kan också vara sommartiden - HATAR DEN!!
Har fyllt i EU-blanketter - det måste vara ett djävulens påfund, och jag tror faktiskt att de som skall sitta och kolla dem tycker detsamma. EU-stöd fungerar så att bönder fått lägre pris för sina produkter och istället skall motsvarande pengar fördelas som stöd för att de skall kunna ha råd till att bruka jord och passa djur så att vi får någon mat att äta. VÄLDIGT komprimerat uttryckt, men ungefär så. Men om vi på vårt lilla halvsomnade sketjordbruk får blanketter där samma lilla skifte har tre olika storlekar, beroende på när i tiden de överjordiska spionundersökarna inventerat dem, så undrar jag vad syftet egentligen är? Det måste snarare vara att man ser till att det skapas arbetstillfällen för kontorspersonal, som man ibland undrar om de överhuvudtaget varit ute på en åker, än att det skall vara en hjälp för lantbrukaren i vardagen. Ändå tror jag inte att trädräknare och skiftesinventerare heller går till jobbet med glädje när det inte finns ordentliga riktlinjer och en kompabilitet som fungerar - och vad kostar DEN PERSONALEN???? Det tror jag ingen vill veta!

Duktig i veckan som gick: Nä, vi släckte inte ner i lördagskväll - vi la oss en timme tidigare i stället!
Varit på den återkommande turen till återvinningsstationen med tidningar, glas, batterier o.s.v.

Så kom då den där domherreförvarnade vintern tillbaka! I natt när jag körde hem från ett möte så började det, men jag trodde inte det skulle bli något av det, men det det blev det ju. Snö över spirande, numera vissna blommor, ledsna starar, svärande snöskottare och de enda som inte påverkas är hankattarna, men de styrs nog av något annat....
Visst är det konstigt att naturen ordnar så att den först värmer upp nordklotet så att allt börjar spira och man känner den starka vårsolen sprida sin värme i vinterstela lemmar och insnöade hjärnor, för att efteråt komma med stora flugsmällen och SMACK - tro inte att det blir vår ännu! Varför inte det då? Invitationen har ju kommit! Men varför skulle det vara normalt? Skall försöka fördriva tiden i den ogästvänliga nya vinterperioden med att fylla i EU-blanketter som det inte finns bestämmelser för ännu, och jag försökte gå in på Internet med en kod som medföljde blanketterna, men som inte fungerade! Varför blir jag förvånad?
Inte konstigt att jag hetsvirkar grytlappar mellan varven!!!

I går var det ju nog lite vår, solen var varm o go, men vinden var marsvind. Vi var på bilbesiktningen och det är alltid ett våräventyr i sig. Har lite labil belysning och vi kollade naturligtvis om det lyste när vi körde in och javisst, det gjorde det! Samtidigt var vi överens om att det garanterat inte skulle att göra det när bilen kommit in genom porten på besiktningen. Resultat - nä, såklart gjorde det inte så!! Vi har ett väldigt speciellt förhållande, när det gäller bilbelysning och besiktning. Vi hade en gång en bil där lamporna slocknade VARJE GÅNG vi visade oss på besiktningen. När det tre år i rad hände samma sak, insåg de det komiska i situationen och det blev allmän uppslutning vid vårt intåg för att kolla vilket humör våra lampor var innevarande år. Då lyste de ändå resten av året. Denna gången är det väl ok att det påpekades, för det är ganska bra med fungerande ljus, men man chansar ju. Spänning i vardagen...

Det måste vara en följetong i vårt liv med krånglande billampor, för jag påminner mig flera episoder av mörker vid bilfärd. En gång hade vi varit på ålagille med banken där jag jobbade och festen intogs i Yngsjö. Vi var bilen full och det bestämdes att festen skulle fortsätta efteråt hos en av bankkompisarna i Maglehem. Vid sen natt eller snarare tidig morgon skulle vi ju hemåt, och eftersom det var höst så var det riktigt mörkt. Å vad händer när stackars jag (som var den enda som vid det laget skulle hitta startlåset) startar bilen ? Beckmörkt! Yngre då och full av optimism så lånade vi en ficklampa som maken höll utanför fönstret och även om ljuskäglan inte alltid hamnade på vägen, så kom vi helskinnade hem allihop. Ganska otroligt när man tänker på det idag.
Det är väl denna episod som gjort att jag gärna vill ha en ficklampa i bilen. Dock försvinner de lika fort som jag köper dem och nu när ljuset krånglade så bad jag maken lägga en i bilen igen. När jag kollade lampan så var det en som man måste ha båda händerna för att kunna vrida och trycka på och batterierna hade definitivt sett bäst före datum för läääänge sedan. Lite svårt att hantera om det blir kolsvart och en hand dessutom måste vara på ratten!
Nästa present jag skall önska mig är en EGEN ficklampa, eller fick och fick, den får gärna vara så stor att jag hittar den, och försedd med en kätting så jag kan tjudra den nånstans i sätet!

Duktig i veckan: Näe, mest depperi, skärpning måste det bli!

Förstår inte varför jag, som egentligen kan få mycket gjort om det känns normalt, går och är så ostrukturerad så jag mår rent illa. Det känns inte normalt nu!! Bara går här och är obehövd och det känns så jäkla feligt! Har hur mycket som helst jag skulle kunna börja på, men det finns inte tilstymmelse till varken entusiasm eller inspiration - e de förresten kanske samma sak? Har ont i min kraschade arm, naturligtvis för att jag försöker hålla den igång så den inte blir helt obrukbar. Men går mest rundor inomhus och dagarna går och jag är livrädd för att förbruka mina A-kassedagar som ger 80%. Skall jag ner på 65% så blir jag knäpp fullständigt, för det kan man inte leva på! Det känns så orättvist att man jobbat i hela sitt liv, aldrig haft förstånd att ta för sig eller utnyttja de system som kanske kunde gett ekonomiska fördelar, på grund av att det funnits en nästan sjuklig arbetsmoral i vägen! Jag är nog riktigt deppig, för ett sånt här resonemang är inte likt mig.

Har aldrig heller haft tid att odla några väninnor som jag nu skulle kunna terrorisera med mina ömkligheter. Saknar faktiskt det, men det har inte funnits så många lediga timmar att umgås med några väninnor för eget nöjes skull! Har inte tänkt på det så mycket förut heller! Men nuuuu! Vänner får man innan man är 20 sägs det ju, så för några år sedan försökte jag återknyta kontakten med gamla-gamla polare. Två var redan döda och en hade fått besvärlig MS. I det läget skulle man ju vara oerhört tacksam som inte befann i någotdera av de tillstånden, men sökandet avstannade och saknaden kvarstod. Vi har naturligtvis gemensamma goa vänner och dem skall vi försöka vara rädda om! Allså INTE överhopa med ynk! 
Måtte solen skina lite i morgon så kanske det lättar upp lite - eller nä förresten, då syns allting som behöver göras vid mycket tydligare och så är inte det bra heller...
Blääää....

Det är precis som vanligt kan man säga. Igår morse 10 cm snö, idag 7+! En stare satt och hackade i den ena talgbollen, och det har jag faktiskt aldrig sett förut. Domherrarna vill gärna hälsa på ännu och det brukar betyda mer snö, så jag litar inte på någon vår ännu!  Funderar på att skriva till Timell och fråga om det finns någon snabbkurs för skatbygge, ja för skatorna alltså! De är urusla bobyggare och varje år ramlar det ner mer grenar än de asar upp i trädet. Så fort det luftar lite så havererar boet. Det är säkert samma par som huserar här varje år. Vi tycker de är ganska trivsamma och de är snälla mot småfåglarna vad  vi förstår. Enligt gammal tro, så får man inte skada gårdsskatorna, för det betyder otur, och vi har ingen anledning att avhysa dem. Lite bättre ordning på bygget bara, eftersom alla missade pinnar ramlar ner på gräsmattan och i den har vi de enda blommor vi har i trädgården. Ett hav av snödroppar, sqilla, krokus, vintergäck, påsk-och pingstliljor och faktiskt en tuva vitsippor är vad där kommer nu och då vill man ju inte ut och trampa i det och samla pinnar - alltså gör vi inte det! Å då blir det lite snafsigt där, men vaddå...?

Let´s dance-Bettan ut i går och det var väl tur det. Nu är ju de kvar som verkligen skall fightas om finalplatserna! Magnus är domarnas favorit och det är svårtippat om vinsten. Jag vill gärna att Morgan eller Magnus tar det, men jag är ju kvinna...! Maken oroar sig redan för att det snart är slut. VAD SKALL MAN DÅ GÖRA FREDAGKVÄLL???

Melodifestival i kväll och lika svårtippat där faktiskt. Ovanligt att ha så många bra och framför allt så olika artister som inte ens går att jämföra. Men massor av bra musik blir det ju, och det är väl det som är meningen. Röstar folk på artist så blir det Måns, men röstar man på låt så tror jag på Sarah, Malena eller Caroline! Lite spännande när det inte är givet!

Duktig i veckan: Ja lite! Köpt röda linser, bönor m.m. och har nog ätit nyttigare!

Lästa böcker: Kommer ni aldrig att hitta nån lista på här! Jag kan helt enkelt inte läsa böcker! Gjorde ändå ett försök med Populärsånger från Vittoula, och kom till sid 60 - varje gång! Har ännu inte hittat nån bok som fångar mitt intresse så mycket att jag dels kommer ihåg vad jag läser och dels kan koncentrera mig på den tills den är slut. Det är nog mitt näst-nästa projektbeteende som spökar!
Hänt i Veckan som sömnmedel är väl det jag klarar av, och då behöver jag inte tänka alls.....
 
En trallvänlig kväll önskas!

Ja, förutom den där pärmen som jag fortfarande inte hittat och - nu tror jag på spöken på allvar. Finns inte så många mer ställen att leta på alltså...!
Men det är inte bara det! Under lettiden så påminns man ju hela tiden i radio om melodifestivalsfinalen på lördag och jag har medvetet inte skrivit nåt om andra chansen. Hade inte så mycket att säga om den faktiskt, för den var väl ganska given för min del.  Med undantag av internationella juryns låt då förstås, men den låg väl på deras tredje plats eller nåt och då fanns det ju mycket bättre låtar bland de redan utslagna, tycker jag. 
Men så kommer jag på mig själv med att , trots frustrationen över pärmen, faktiskt ha gått och nynnat på en "melodifestivallåt" hela dan och det är inte någon av finallåtarna, å inte nån av de andra deltagande låtarna heller utan det låter  " Tingeling, tingeling......"   
Milde tid alltså, jag mår nog sämre än jag trott! Är det arbetslösheten, ovissheten om framtiden (som ju egentligen ligger bakom mig) eller är det den förbannade pärmen? Huvudvärk har jag också och yr i bollen. Får nog gå ut en sväng och se om det hjälper med extra syreintag.
Tingeling, Tingeling, jag fattar ingenting.....

Nu har det varit här igen - Göm-spöket. Vad det är? Jo det är den andevarelsen som gör att jag 3/4 av min tid, söker efter saker jag vet exakt var jag lagt! Som naturligtvis inte finns där när jag skall ha dem! Det gör mig komplett vansinnig och idag har jag sökt HELA dagen, även med hjälp! Jag är nu av med en pärm som det är viktigt att jag hittar snarast! Jag vet ju av erfarenhet att jag måste sluta leta om jag skall ha en chans att hitta den, med det är så retsamt! Denna gången känns det olustigt för jag kommer inte exakt ihåg när jag hade den sist heller. Tänker så huvudet spränger och hjärtat bultar och jag märker, att ju äldre jag blir ju större kontroll och bättre framförhållning vill jag ha med det jag pysslar med och jag reagerar starkare när det inte blir som jag förväntat. Annars är jag ju en "arbetar bäst i sista minutenmänniska".
Alltså massor av energi till spillo idag, hoppas att jag vaknar sådär "pling" och precis vet var göm-grejen är.
Får väl slå stål i trösklarna för den där gömmargynnaren också.......

Lika bra att få det överståndet...
Jag har ett förhållande till Lammhult! Jag vet inte riktigt om det är positivt eller negativt, men jag konfronteras då och då med det, och familjen ÄLSKAR att påminna om det!
För flera år sedan skulle vi köra med två fordon till våra goda vänner i Hok. En lastbil med äldste sonen, maken och hästar och jag körde personbil för att jag skulle stanna kvar däruppe och bevista nåt sammanträde. Vi stannade samtidigt och fikade på en rastplats vid Vislanda och eftersom jag tyckte det var tradigt att ligga efter dem resten av vägen , så kom vi överens om att jag stack före och så skulle jag stanna i Lammhult och vänta in dem för att vi skulle äta lunch tillsammans.
Jag har en viss förmåga att  flykta lite ifrån det jag håller på med och är ofta framme i nästnästa skede av det jag föresatt mig att göra och det ställer såklart till problem ibland. Denna dag var vädret ok, jag tänkte på att det skulle bli roligt att träffa våra kompisar och det var inte så mycket trafik, alltså en bra "långköredag" och radion på högtryck som vanligt. Jag körde ett litet tag (tyckte jag), satt och sjöng med i låtarna på radion som man kan tillåta sig när man är ensam i bilen och då ringer mobilen .....VAR F-N E DUUU? "Strax i Lammhult svarar jag glatt"! "VI e i Lammhult, har varit här ett bra tag och sökt igenom HELA samhället å här e du INTE" svarar sonen! Tankarna virrar runt hos mig och jag undrar så klart, VAR E JAG DÅ? Det blev ganska tyst en lång stund, jag tittade mig omkring och kände ju igen omgivningen. Jag hade passerat Lammhult, som är den absolut längsta tätorten på vägen till Hok, UTAN ATT MÄRKA DET!!!
Nähä, sa jag krystat, föreslog snabbt lunch i Vrigstad istället, dit jag ju tydligen var på väg. Under muttranden, uttalanden om min mentala hälsa, körkortslämplighet m.m. avslutades samtalet.

Jag blev nog lite chockad och fick samla mig en stund, sedan körde jag vidare och jag garanterar att jag läste varenda skylt, säkert alla bärskyltar, lediga rum och bilar till salu, bara för att jag inte skulle missa nåt.
Jodå, maten gick att äta i Vrigstad också, och därmed trodde jag att den lilla malören var glömd. ICKE då!
Varje gång någon i familjen eller annan vetande passerar Lammhult så får jag vykort, tel.samtal eller SMS så att jag skall veta att Lammhult finns!

Kan man inte få nån utmärkelse som Ambassadör af Lammhult eller nåt som plåster....eller en lunch där kanske... 

Duktig i veckan: Nää!

Feminist? Näää, det vet jag inte vad det är! Å vad är motsatsen och när är det internationella mansdagen? Jag inser det viktiga med att alla människor har lika värde. Däremot är jag inte säker på att alla måste leva efter ett exakt mönster som t.ex. skulle innebära lika lön för lika arbete! Vaddå lika arbete?  I så fall lika utfört arbete och hur bedömer man det? Vissa jobb liknar mera ett kall och som gammal lantbrukarhustru kan jag ju säga att skulle vi räkna arbetstimmarna så är jag väl redan 130 år eller nåt! Å det kommer inte att synas i kommande pensionsutbetalningar kan jag lova! Det var inte tal om vem som skulle göra vad, det var bara att se till att det fungerade och att man hjälpte till att producera den mat som folk oundgängligen behövde! Å ta ett jobb till för att få nån lön! Frivillgt levnadssätt,  javisst.....

Feminism har i mina öron en väldigt negativ klang och jag förstår som sagt inte innebörden. Har faktiskt varit på ett kvinnosymposium EN gång i Malmö som mitt jobb betalade nära 3.000:- för och som jag tänkte att jag kanske kunde lära mig något av.
MY GOD, det var det vidrigaste jag varit på i mötesväg! Det var föredragshållare som Cecilia Hagen , Yrsa Stenius m.fl. och en enda lååång radda framföranden som förnedrade männen och som dessutom besvarades med belåtna applåder och råa skratt från publiken!  Jag kunde inte tolka det som något annat än en hög frigida kärringar som totalmisslyckats med att leva tillsammans med män. De var kanske inte ens var lagda åt det hållet , och då är det kanske en annan sak, men den hatiska stämningen skrämde nästan vettet ur mig ! Jag mådde i alla fall riktigt illa och kände nånstans att jag bara beklagade dem som måste ge uttryck för sina misslyckanden på ett sätt som detta och dessutom ta gruvligt betalt för det! Inte blev det bättre av att pausfikat bestod i ett halvt äpple och ett glas vatten !  Hade de inte räknat med att vi skulle få ner mer eller.....?

Många kvinnor har det säkert besvärligt, likaväl som många män naturligtvis. Det kvittar var på jorden man bor. Vi vill gärna lägga oss i och bestämma hur folk i andra länder och kulturer skall leva, och nu blir jag kontroversiell så det förslår! Börjar problemen först när kulturerna blandas? Tittade på TV-programmet i går om tjejen från England som levde hos massaierna i Tanzania ett tag. När hon intervjuade de unga kvinnorna om kärlek, omskärelse, månggifte osv, kunde hon inte få för sig att varken protestera, ifrågasätta eller försöka påverka dem med västerlänskt synsätt, och varför kunde hon inte det.? Nä, för att de var fullständigt lyckliga och nöjda med hur de levde!!

Vi är inte själva sekel ifrån t.ex. rösträtt för kvinnor och jag har väldigt svårt att tolka om vi faktiskt är lyckligare nu. Kvinnorna förr var säkert minst lika starka, och så pass sluga att de kunde påverka i lika hög grad utan rösträtt. Barnen uppfostrades så att alla som bor tillsammans måste hjälpas åt för att familjen skulle kunna existera och fungera.  Man hade en naturlig respekt för de äldre som man oftast bodde tillsammans med eller i närheten av och man kunde ha nytta av varandra. Detta gav också en naturlig arbetsmoral som jag känner att det saknas mycket av idag.
 
Jag har haft lyckan att växa upp tillsammans med starka kvinnor i min närhet som var födda på 1800-talet. Kvinnor som visst haft det tufft, men som obrutna gått rakryggade genom livet och dessutom kunnat berika flera generationer av familjen med sina erfarenheter, sin livsglädje och sitt sunda förnuft. Min mormorsmor bodde hemma hos oss och hon var helt blind i många år, men trodde att hon nog skulle bli mycket gammal och till julen när hon var 94 år ville hon kunna se oss och man gick med på operation! Dock glömde sjukhuspersonalen att sätta sidogrind i hennes säng när hon kom in och när hon skulle vända sig,  ramlade hon ner på golvet och bröt lårbenshalsen. När den var ihopspikad bedömdes hon ändå vara i skick att starropereras och julaftonsmorgon togs bandaget bort från hennes öga och hon såg oss för första gången på över 8 år.
Hennes sista julafton, det år hon hade fyllt 101 år, bjöds hon som vanligt på julsnaps till lutfisken, men med tanke på att hon började bli lite svag, så spädde min mor ut snapsen med  vatten, vilket föranledde kommentaren " det var rysligt vad allting blir sämre, vad var det för dåligt brännvin du kom med"???

Jag tror aldrig att Johanna heller skulle firat Internationella kvinnodagen eller gått med i Fi!

Vad är det för fel på rondellen i Gärsnäs? Jag har kört detta håll i princip en gång nästan varje vardag i över sex år och nu kom jag där igen igår. Det är den enda rondell jag kört i där trafiken som kommer från vänster ofta stannar och väntar på att man skall köra ut? Det måste finnas många förvirrade, förbannade eller bara leksugna trafikanter som passerar här.
Jag vet inte om ansvariga längre tycker det är lönt att lägga tillrätta stenarna som skulle tjäna som utsmyckning eller samla ihop tegelkrosset som också egentligen har en bestämd plats! ALDRIG att det ligger där det ska!  Det finns alltid bilspår rakt över rondellen, oavsett vilket håll bilisten kommit. Jag vet inte riktigt hur man tänker om man kommer ifrån Österlenvulkshållet och kör rakt över, för där finns ju ingen fortsättning? Jo, har man bra fart så kan man hamna direkt på Vårdcentralen som ligger på andra sidan trottoar och parkering! En annan ständig sysselsättning är att med moped (mc?) köra rundpallar uppe på rondellen så tegelstenar och tegelkross far ut över hela anläggningen.......!
Kanske det borde finnas nåt annat i Gärsnäs som kunde locka alla kreativa rondelldestruktörer - och/eller lite mer tanke bakom konstruktionen så det finns plats att köra runt i den...?

En rondell till har jag haft problem med - en i Växjö - där brukade man möta bilar! Jag hoppas det var jag som körde på rätt håll....!

Jag har faktiskt inte en enda gång skrivit om hästar - hittills! Kanske för att det på något sätt ändå känns som att det faktiskt finns andra saker också man vill hinna med och försöker förtränga dem lite. Å det går naturligtvis inte! Det är ett livslångt intresse och ränderna går troligtvis aldrig ur. Alltså, igår kväll var jag i Höör på årsmöte med Länskommittén för Häst i Skåne, vilket är en härlig samling hästentusiaster som ideellt ser till bl.a. att premieringsverksamheten och andra hästevenemang fungerar i Skåne. Alltid roligt att träffas under ledning av karismatiske ordföranden Göran Hedin och han hade denna gång inbjudit en gammal bekant till oss,  Björn Leander, som föredragshållare. Björn driver numera ett företag för hästfoder, IFORM, men pratade helt neutralt om utfodring av häst och vi fick nästan tvinga honom att berätta lite om sina egna produkter. Verkligen föredömligt och åhörarna var otroligt intresserade och positiva. Det diskuterades också hur mycket  onödiga produkter folk köper till sina hästar som de inte behöver, och TÄCKEN! Vi fick lära oss hur mycket naturligt D-vitamin hästen gick miste om med täcke på!

Vi har väl aldrig fallit för några trender i hästhållningen, och det beror ju på den naturliga förankringen med häst flera generationer tillbaka. Tyvärr är det den förankringen som saknas hos många av dagens"hästfolk "och det kan i sämsta fall leda till att hästarna blir nån typ av gosedjur, liksom många hundar får utstå. Detta är ganska långt ifrån det naturliga beteende man eftersträvar vid djurtillsynsbestämmelser, men den delen kollas aldrig vad jag vet! Sedan finns det motsatta - att sätta ett stängsel i en f.d. trädgård, och låta hästarna gå där på ibland mindre än 100m² som bara är dynga. Det räcker för en van hästmänniska att se hästens kroppsspråk och ögon för att kolla vad den tycker, det behövs inga "hästpratare! till det!

Igår var det också 1 år sedan makens knäoperation, och det är väl det mest positiva som hänt under 2008. Nu ångrar han klart att han inte "hade tid" att göra den innan. Det är nästan 10 års plågor som bara blev värre för varje år, och nu gäller det ju bara att  få befrielsen tillgodo 10 år fram istället.

Älste sonen ringde och uppmanade oss att det är bäst att ta nycklarna ur traktorn nu...? Fattade ingenting alltså.! Trodde det var något han glömt eller att det var tjyvar på G.
Ingetdera - Barnbarnet hade fixat sitt traktorkort!!! Hade jag ju glömt - eller förträngt -  att det var tid i dag! DEN ÄLSKADE LILLA SKITUNGEN ÄR JU STOR NU! Svårt att fatta vad tiden gått (och vi antagligen blivit äldre) och hon är 15 år! Tack och lov är hon samma Goa Jordnära Kompis som hon alltid varit och jag ser fram emot att åka med henne till sommaren!
VROOOOOM!

Vi har jätteduktiga kisar som är suveräna musjägare, men det finns enstaka ställen där de inte får vara.  Vad händer då där? Har inte sett eller hört nån mus på jättelänge, trots att de är ett ganska naturligt inslag på landet, men jo, naturligtvis så letade en liten fuling sig in och inte nog med det, satt och gnagade i nåt trä i väggen, samma tid varenda kväll. Började klockan 22.47 EXAKT! Man står ut några dagar, sen sitter man och tittar på klockan och väntar på att det lilla aset skall börja! Nu är man i det stadiet att man far upp, dänger knytnäven i väggen och hoppas att musj....n var tillräckligt nära för att åtminstonde få LITE hjärnskakning, men näää! Då ingriper maken, införskaffar gift och placerar det precis där vi tror det lilla livet passerar på väg till väggen! Koll dagen efter - Jipiiiiiiii - fatet tomt! Inväntar kvällen , det närmar sig 22.47 och det förblir tyst....!
MEN det vi hade glömt var, att det är ändå bättre att ha en levande mus i väggen än en dö....! Eftersom vi inte känner för att riva ner väggen för att få ut kadavret, så får vi invänta naturens gång och under tiden har jag placerat ut skålar med ättika och annat som jag hoppas kan bidra till att neutralisera inneluften!
Vad lär vi oss av detta - jo, nästa gång använder vi oss naturligtvis av en helt vanlig musafälla, då kan vi triumferande närvara vid likprocessionen  UT UR HUSET i stället!

Ja, så börjar det bli riktigt spännande i Let´s Dance, nu är det snart bara de fyra bästa kvar och utgången är alls inte given! Hoppas också att Tony kan skaffa sig en riktig karl så att han kan landa och bli lite harmonisk, för visst är det lite osamlat där emellanåt? Får ju kolla "Så ska det låta" på reprisen, inte en chans att få se det ikväll! Maken har fjärrkontrollen!
Lördagssolen inspirerade att göra en brasa av alla gamla mattor och madrasser som vi samlat i en arbetsbod. Riktigt härligt att vara ute och jobba lite. Det rök ( haha) en gammal kökssoffa och en gammal arvebyrå också. Känner att jag måste släppa det sentimentala och när orstoftet drösar ur möblerna så är det dags! Det kommer att bli fler brasor - jag lovar!
En vildnasse anlände och det ÄR ROLIGT att hålla på med mat även om det är styckning, packning, frysning eller vad som!  Född stadsbo fick jag ta del av uppfödning och slakt som en naturlig del av vardagen när jag flyttade hit och det känns därför fortfarande helt naturligt. Det som är svårt, är att äta egenuppfödda djur och ju färre djur man har desto svårare är det och det har hänt att vi bytt "ätedjur" med nån annan! Att bli vegetarian finns inte på kartan! Det skulle ju dessutom rubba hela det biologiska systemet på klotet, men jag respekterar ändå dem som väljer bort köttet av skäl som sjukdom eller att man varit med om något man uppfattat som traumatiskt i samband med kött. Vi är ju alla olika och det är säkert stor skillnad på hur vi mött införskaffandet av mat från barndomen. Nog om det!

Efter nasseinpackningen, var det dags att ladda för Melodifestivalkväll. Enligt en begripare i TV, som dock inte hört en enda av låtarna, så var det ett platt startfält denna kväll?! Vi tyckte som helhet att det var det bästa hittills! Undrar hur man sätter samman startfälten. Blir lite konstigt när låtar slås ut som är vida bättre än de som gick vidare tidigare omgångar, bara för att flera bra artister och låtar är i samma startfält. Rappare klarar jag inte av,  då måste man ju höra texten, men resten var riktigt bra! Var låt för sitt tillfälle förstås, men det är väl vitsen med så många omgångar att vi skall få tillgång till mycket ny musik!
Agnes - tonåringarnas val, Piloterna - riktigt bra "nykomlingar", Anna o Maria - kanon melodislinga, men var det så säker sång hos Anna? Susanne - som alltid helt suverän tolkare, men kanske inte rätt forum. Thorleifs - bra dansbandslåt, men ingen finallåt, Rapparna - söta och säkert duktiga men jag begriper inte, Sarah - helt underbar röst med internationell potential och så Malena - fräck, orädd och så otroligt duktig, kan faktiskt gå vägen! Fredrik Kämpe är väl nästa Bobby Ljunggren?

Vasaloppssöndag med svensk seger är väl så bra det kan bli. Grattis Tynell och Hansson, Sandra!