kollabolla

Jag känner olust inför tjocka brev! Varför? Antagligen efter massor av år med korrespondens till Länsstyrelse-RSV-kommunen-Försäkringsbolag o.s.v. som jag med en dåres envishet aldrig ger mig inför om jag har nån tillstymmelse av känsla för att jag har helt eller delvis rätt. Detta har naturligtvis fått till följd att det drösat ner tonvis med post här genom åren. Det har i och för sig också fått till följd att jag många gånger fått känna tillfredställelsen att jag i slutänden fått rätt eller ändring av avtal och bestämmelser. Men inte förrän på senare tid har jag känt den här olustkänslan när det kommer ett tjockt kuvert som svaret på mina ansökningar eller överklaganden ligger i. Vadan detta då? Jo ett "nej" eller kanskesvar innehåller mängder av motförklaringar, ursäktande, men vi kunde tyvärr inte..., eller påtvingade lagar som inte är relevanta o.s.v. Därmed också mer jobb att först läsa igenom och sätta sig in i skiten och sedan skriva igen och försöka övertyga och det tar en fruktansvärd massa energi som kunde använts till något mycket bättre. Det är antagligen den där energin jag inte längre har råd att slösa med, därav upptäckten. Har alltid varit vän av snabba positiva lösningar och det går ju inte riktigt ihop med ovanstående institutioner. Alltså bara tunna kuvert fortsättningsvis med ja, ja, ja svar eller att nån bara talar om att - OK Bodil här hade du rätt! Så hinner jag kanske göra lite andra grejor också  -  eller inte?
Det var ju det där med tillfredställelsen och att det har varit ett sätt att angripa problem som fått oss att överleva också......

....känner jag mig just nu. Anders och maken murar som galningar för att bli klara tills i morgon när "träjobbet" skall påbörjas -  och vad händer - bautaösregn!!! Kunde det inte vara uppehåll ett litet tag till! Ok det är ju mindre risk för värmeslag förstås. Jag får inte vara med, för nån påstår att jag bara lägger mig i, och då tar det mycket längre tid? Jag får nöja mig med att utfordra folket. Visst, kul, men det gör jag ju alltid annars också! Lägger mig i, javisst gör jag det! Jag har levt i renoveringshus sedan jag var sju år och hunnit lära mig en del jag också! Fick alltid vara med att jobba hemma vare sig det gällde att snickra eller mura. Konstigt egentligen eftersom min far var lika petig som jag och  petig i överkant kan jag visst det vara och rädd att något skall ramla över dem när de håller på! Tycker väl inte alltid att de är så försiktiga liksom. Å visst går det utan mig - till en viss gräns i alla fall - tycker jag ju då!
För att inte springa på väggarna mellan spispassen satte jag på TV:n. Vad är det för SKIT de sänder??? På två kanaler var det psykologprogram i flera timmar??? Om inte folk mår dåligt innan så är det förbanne mig tvunget att de får ångest efter sån dynga! Vad har hänt med folket? Efter minsta lilla malör skall det upprättas krisgrupper och tillkallas psykologer? Det finns ju inte en chans till egen återhämtning när man hela tiden skall påminnas om hur dåligt man bör må? Till syvende och sist finns det ändå ingen annan än man själv som kan ta tag i problemen, och ändå betalas förmögenheter ut till hjärnskrynklare, ofta till absolut ingen nytta. Man kan kanske behöva en puff i rätt riktning ibland, men den borde komma från personer som känner en väl - klok familj eller vettiga vänner. Tillsammans stöttar man varandra för att bygga upp såväl självförtroende som psyke. Sedan finns det alltid loosers som inte har förmånen att ha rätt folk omkring sig, men jag betvivlar att de får ( kan ) ta del av  "proffshjälpen" . Antingen blir de jättestarka av att själv lösa sina problem  - eller så går de antagligen under. Var finns hjälpen för dem?
Nä, lite peppningsprogram, som inte var så överdrivet hurtiga och fjompiga, utan skapade med lite sunt förnuft kunde säkert hjälpt lite till mans istället. Nä, inget TV tittande mer på dagen - det pallar jag inte! Nu till nästa måltidsförberedelse -tjosan bland kastrullerna!

Gu, va härligt att få in höet torrt, grönt och utan att ha fått en enda droppe regn! Riktigt roligt att kunna erbjuda hästarna det bästa av foder i vinter. Ensilage i all ära, men riktigt hö är bättre för dem som de grovfoderomvandlare de är. Det är dock icke alla år vädret på Österlen är lämpligt för torkning, å då får man ju ta till konservering. Gott att mitt i vintern också kunna plocka fram den somrigaste av alla dofter - soltorkat hö! Det överväger med råge merjobbet det är.
Jag har en sommardoft till som jag aldrig glömmer - solvarm sommarko som man snusar i ljumsken vid mjölkningen! Mmmmmmmmmmm! Nu för tiden osar väl korna mera än doftar, beroende på kraftfoderkoncentrerad gödsel, onaturliga uppehållsställen och tillsatsskit som behövs för att vi konsumenter skall få våra krav tillgodosedda och koägaren sin ekonomi på + så lång det är möjigt! Rosa finns inte heller längre, hon är ersatt av ett nummer och hon svarar inte på tilltal  för hon vet ju inte vad hon heter....! En klapp för god produktion får väl varken f.d. Rosa eller hennes husbonde heller längre!
Undrar hur lång tid det kommer att ta innan man upptäcker att ingenting blir bättre av att man koncentrerar produktion av t.ex mjölk och kött? Ju större djurbesättningar, ju större utsatthet för sjukdomar och ju fler åkommor ju lägre immunförsvar! Samtidigt ökar då mottagligheten för sjukdomarna och den onda cirkeln är redan påtaglig? Egentligen en ganska enkel ekvation som ingen vill (vågar) lägga på bordet - ännu! Kanske den dagen kommer fortare än vi anar att man måste dela upp besättningarna igen. Heja Gårdsbutiker med egen produktion - då finns det i alla fall nån som vet hur det skall gå till. Om de överlever så länge förstås!
Nu skall jag gå ut igen och snusa på höet trots allergin, men det är det absolut värt!

Ingen tvekan om vem som är i centrum här! Långhåriga "Ille" är speciell i det mesta. Har egen matsal, särskild mat o.s.v. Det är bara att dupera herr Olsson så fixar det sig lätt som en plätt. Jag begriper inte varför inte alla kisarna kan äta samma mat - samtidigt? Nä, de är individuella!! Ok, jag kapitulerar väl för husfridens skull då.........