kollabolla

För många år sedan skulle vi få gäster från Finland som var intresserade av en häst vi hade. Dagen bestämdes och vi kollade av varandra på morgonen, när de åkte av färjan i Stockholm och sedan skulle de ringa när de var i närheten så vi kunde guida dem hit. Vad bjuder man på? Liten buffé med bl.a sill o ägg var väl ok efter lång resa. En bra bit upp på dan började jag fixa maten. Satte på äggen och lade upp övrig mat vi skulle ha. Plötsligt hörs en bil svänga in på gårdsplan! Jösses vad duktiga de är som själva hittat tänkte jag och rusade ut. Lite allvarsamma, men intresserade gick våra gäster med oss runt och kollade och pratade med och om alla hästarna såklart. Vi var väl ute i trekvart sådär och då var det lagom dags att gå in och äta. Jag gick oartigt först och när jag öppnade ytterdörren slog en genomträngande svaveldoft emot mig! Va i......?    Brinner något?    Svavel - ÄGGEN!!!

Rusade ut i köket och den syn som mötte mig satte mig i en prekär situation. Inte ett ägg någonstans, ett litet äggskal på golvet bara, men ovanför spisen i taket, på väggen och på skåpet hängde gröna slajmdalkar i längden 15 -20 cm!!! Jag tittar mig hastigt om och ser den allvarlige finske mannen i familjen, som en bildstod i dörröppningen utan att röra en min, de andra hade inte hunnit in! Oj då sa jag hurtigt, här har visst skett en kemisk rektion, haha... Tur att jag hade "nödutgång" på andra hållet så jag kunde fly innan jag exploderade. Det tog ett bra tag innan jag sansat mig, satt in gubben i situationen så han kunde lotsa iväg folket nån annanstans och jag med stekspade kunde börja nedskrapningen av den gröna geggan. Å där var inte lite!!! Med tvärdrag i huset, skrattkramp i magen, satte jag på nya ägg och gissa om jag passade dem!! Jag vet inte riktigt hur vi kom igenom dagen, men hästen blev de belåtna med!

Jag vet fortfarande inte vad som hände, har frågat många, men ingen har gett mig något bra svar. Intressant, ja, men inte nog för att försöka igen, så det är ingenting jag rekommenderar.

Alltså PASSA ÄGGEN och GLAD PÅSK!

Idag känner jag mig extra kontroversiell, eller kanske inte alls, det beror ju på läsaren!

Jag har ingen aning om vad en feminist är, eftersom jag inte heller vet vad motsatsen är. Förmodligen är jag för gammal, har alltid varit stolt och glad över att vara kvinna utan att jag känt att jag behöver bevisa nånting. Generna kan vi inte ändra på och i de gener vi har, finns ju också ett beteende som är könsrelaterat.

Jag har alltid haft skitdålig lön, har tom fått gå tillbaka till en grundlön när jag bytte till ett jobb som inte ens fanns. Det var upp till mig att se till att jag hade där att göra. Det var oddsen när jag som arbetslös (om än frivilligt arbetslös, för att jag kände att jag inte kunde gå över till konkurrentbanken, när jag jobbat på ett ställe i 26 år) var nästan 60 och nånstans gillade jag väl utmaningen, men å andra sidan hade jag förmodligen inte nåt att välja på. Jag var ganska nöjd med de manliga förmännen som fanns där, men inte den ragata som var chef! Hon måste hela tiden vara elak och nedlåtande för att bevisa sitt chefsskap. Många gånger gjorde jag hennes jobb, men lika lite tänkte jag på min dåliga lön då som om jag hade haft en manlig chef. Jag inser att jag varit helt fel på det, men min uppfattning har alltid varit -  få jobbet gjort så smidigt som möjligt o skit i vem som gör vad! Totalfel, javisst, men jag har inte ens reflekterat över det!

Visst ska man kanske ha lika lön för samma arbete och lika naturligt måste man då göra ett likvärdigt jobb också. Så var det det där med generna igen - så länge inte männen föder vartannat barn så blir vi aldrig jämställda! Varför kämpa emot detta??

Många kvinnor som fått höga positioner har ju inte fixat det! Många män är otroligt störda av att inte få vara den "som ansvarar för huvudförsörjningen" i familjen. Andra har inga problem alls med detta. Arbeten är underbetalda, ja, det kan vara så, eller så är övriga överbetalda? Vi lägger så mycket energi på att hitta positioner att klaga på, att vi blir trötta bara av det!  Hur skall jag komma ur det här nu då?

En man i familjen som är tillfreds med sin tillvaro, överbetald eller jämlik, är till större glädje för kvinnan än någon som kanske önskar att han bott tillsammans med en man istället, för att det hade varit enklare. En kvinna som bor tillsammans med en man med dessa tankar, hade kanske hellre valt en kvinnlig dambo av samma skäl.....

Femanism kanske?