Det var den påsken ja....
Det blev varken särskild påskmat eller nåt firande, men väldigt trevlig samvaro ändå på ett mycket speciellt sätt.
Efter den där myrupptäckten, så var nyfikenheten för stor för att låta dem vara tills Anticimex kom och tittade på dem. Nä, när Anders och kompisen Robert (vår kompis också förresten, sedan över 20 år tillbaka) kom så blev det en uppstart till rivningsarbete i Holmakåken som jag nog inte sett maken till förut. Då skall man ändå betänka att jag upplevde hela min barndom i ett sommartorpsrestaureringsobjekt och sedan ett likadant fastboendeobjekt när jag flyttade hit - som nog inte är avslutat än...!
På fyra dagar blev det som varit kök i ljusblå nyanser, sovrum, spiskammare och garderob utblåst på allt utom väggar och tak. När de ändå var i gång liksom...! Dessutom är allt rivningsmaterial bortplockat, sorterat eller uppeldat! Jädrar i min lilla låda!
Under det nedrivna grejset hittade vi det bästa av grundmaterial som vi inte i vår livligaste fantasi kunnat föreställa oss! Torra, rena golv och väggar, bra bjälklag (utom en gammal bjälke som vi får byta) och en jätteinspiration att fortsätta göra kåken i ordning! Varför har vi inte gjort detta innan, kan man ju fråga sig? Vi har haft huset i 10 år!! Nä, hälsa och ork har väl varit hinder i vägen, och det skall till en riktig fetspark i häcken för att våga börja, driftiga "volontärarbetande" ungdomar och en armè små svarta myror som valt fel plats att bo på!
På sluttampen åkte dessutom halva det fula Thujabuskaget utanför också av - ja på tvären då - så får vi se om dom återhämtar sig och blir lite fylligare!
Verkligen en Glad Påsk, fast snudan e full av rivningsdamm, och musklerna har gått på högvarv, ja, spisen också! Haha! Men det är ju i ärlighetens namn då jag trivs bäst!
Allra mest tacksam är jag ändå för att Anders snedkrökta rygg har bättrat sig så att han klarar av att göra såna här saker. Det har han inte kunnat på nästan fyra år. Tack vare självdiciplin och viktminskning, en kiropraktor som med nålar, knyck och massage gjort ett jättejobb, och en inte oväsentlig styrketräning, så är han tillbaka igen! Jag var riktigt, riktigt orolig där ett tag.
Nu känns det lite tomt o tyst igen, men vi har ju fått en del att tänka på och pyssla med tills nästa omgång...
TACK FÖR HJÄLPEN!
Efter den där myrupptäckten, så var nyfikenheten för stor för att låta dem vara tills Anticimex kom och tittade på dem. Nä, när Anders och kompisen Robert (vår kompis också förresten, sedan över 20 år tillbaka) kom så blev det en uppstart till rivningsarbete i Holmakåken som jag nog inte sett maken till förut. Då skall man ändå betänka att jag upplevde hela min barndom i ett sommartorpsrestaureringsobjekt och sedan ett likadant fastboendeobjekt när jag flyttade hit - som nog inte är avslutat än...!
På fyra dagar blev det som varit kök i ljusblå nyanser, sovrum, spiskammare och garderob utblåst på allt utom väggar och tak. När de ändå var i gång liksom...! Dessutom är allt rivningsmaterial bortplockat, sorterat eller uppeldat! Jädrar i min lilla låda!
Under det nedrivna grejset hittade vi det bästa av grundmaterial som vi inte i vår livligaste fantasi kunnat föreställa oss! Torra, rena golv och väggar, bra bjälklag (utom en gammal bjälke som vi får byta) och en jätteinspiration att fortsätta göra kåken i ordning! Varför har vi inte gjort detta innan, kan man ju fråga sig? Vi har haft huset i 10 år!! Nä, hälsa och ork har väl varit hinder i vägen, och det skall till en riktig fetspark i häcken för att våga börja, driftiga "volontärarbetande" ungdomar och en armè små svarta myror som valt fel plats att bo på!
På sluttampen åkte dessutom halva det fula Thujabuskaget utanför också av - ja på tvären då - så får vi se om dom återhämtar sig och blir lite fylligare!
Verkligen en Glad Påsk, fast snudan e full av rivningsdamm, och musklerna har gått på högvarv, ja, spisen också! Haha! Men det är ju i ärlighetens namn då jag trivs bäst!
Allra mest tacksam är jag ändå för att Anders snedkrökta rygg har bättrat sig så att han klarar av att göra såna här saker. Det har han inte kunnat på nästan fyra år. Tack vare självdiciplin och viktminskning, en kiropraktor som med nålar, knyck och massage gjort ett jättejobb, och en inte oväsentlig styrketräning, så är han tillbaka igen! Jag var riktigt, riktigt orolig där ett tag.
Nu känns det lite tomt o tyst igen, men vi har ju fått en del att tänka på och pyssla med tills nästa omgång...
TACK FÖR HJÄLPEN!
Kommentarer
Postat av: Robert
Just nu är det rätt så bra med foten, jag känner fortfarande av det, men svullnaden är nästan borta. Jag jobbade natten mot igår och hade inga större problem med det. :)
Postat av: Bodil
Så, skönt, var rädd om dig!
Trackback
