Skit, skit, skit....
Det var den sommaren....! Naturligtvis stöp jag med rosfeber i högerbenet, något av det värsta jag råkat ut för! Allvarlig form då det hann gå ner djupt i benet. Frånsett allt elände, sjukhusvistelse, 7 olika läkare, en fruktansvärd smärta och fullständigt omöjligt att vila benet nånstans på natten eftersom det inte går att röra vid så är jag mest chockad över den konstiga sjukvården och Fk nu så här i efterhand.
Först och främst fanns inga patientkläder på sjukhuset i min storlek, så det var ju tur att jag tagit med mig...! Kopplade aldrig in telefon på salen för det var helt tillräckligt med de övrigas ringsignaler och samtal HELA dagen!! Konstigt att det är tillåtet egentligen!
Var ju tvungen att sjukskriva mig trots jag är arbetslös och det tyckte någon läkare var ganska onödigt!? Jo, men ordentlig som jag är (ibland) så stod jag ju inte heller till arbetsmarknadens förfogande så visst anmälde jag mig! Det har varit en dryg tid och sjukskrivningen har verkligen varit befogad och är så ännu vill jag lova. Men idag samtidigt som en person ringde från Fk och talade om att hon var min handläggare ställde många konstiga frågor och undrade hur det var med mig - läs, " hur fort blir vi av med dig", så började läkaren (nr7) på vårdcentralen att förklara att det finns bestämmelser för hur länge man kan vara sjukskriven/åkomma!?! I princip var väl min tid ute tyckte hon. Tyckte sjukgymnast skulle anlitas för att jag skulle "komma igång"!
Det är bra att bli förbannad, jag piggnade till på kuppen och utverkade 14 dagars sjukskrivning till för att överhuvudtaget den första dagen efter sjukskrivningens slut kunna ta mig till Af! Om jag inte ens orkar göra något som är roligt så kan jag förbaske mig inte vara till arbetsmarknadens förfogande heller! Jag vet vad som fordras för att komma igång, har inte gjort något annat än kommit igång efter varje smäll - och då utan sjukgymnaster som varit helt värdelösa så när som på en omgång akupunktur, som faktiskt hjälpte. Jag skulle till distriktssköterska för omläggning 3 ggr per vecka, men insåg att jag själv gjorde det lika bra men skulle få omläggningsmaterial, för det fanns inte på apoteket. MEN man kunde inte få för mer än en vecka och då delades det ena kompressen, så jag fick 1 1/2!!! Såren behövde ju läggas om varje dag! NÄ, det skulle räcka enl bestämmelserna! Herregud, sjukvården är ju sämre än på 25-30 år! Vad är det som händer?
Jag är faktiskt rädd för att bli sjuklig och äldre, det har jag aldrig varit innan! Mina föräldrar fick god vård när de behövde, men i Sverige idag känns det väldigt obehagligt när man blir märkbart oönskvärd för att man inte är frisk, har jobb eller på nåt annat sätt är en "belastning"! När såg vi det mönstret i historien förut? Skrämmande vill jag bara säga!
Först och främst fanns inga patientkläder på sjukhuset i min storlek, så det var ju tur att jag tagit med mig...! Kopplade aldrig in telefon på salen för det var helt tillräckligt med de övrigas ringsignaler och samtal HELA dagen!! Konstigt att det är tillåtet egentligen!
Var ju tvungen att sjukskriva mig trots jag är arbetslös och det tyckte någon läkare var ganska onödigt!? Jo, men ordentlig som jag är (ibland) så stod jag ju inte heller till arbetsmarknadens förfogande så visst anmälde jag mig! Det har varit en dryg tid och sjukskrivningen har verkligen varit befogad och är så ännu vill jag lova. Men idag samtidigt som en person ringde från Fk och talade om att hon var min handläggare ställde många konstiga frågor och undrade hur det var med mig - läs, " hur fort blir vi av med dig", så började läkaren (nr7) på vårdcentralen att förklara att det finns bestämmelser för hur länge man kan vara sjukskriven/åkomma!?! I princip var väl min tid ute tyckte hon. Tyckte sjukgymnast skulle anlitas för att jag skulle "komma igång"!
Det är bra att bli förbannad, jag piggnade till på kuppen och utverkade 14 dagars sjukskrivning till för att överhuvudtaget den första dagen efter sjukskrivningens slut kunna ta mig till Af! Om jag inte ens orkar göra något som är roligt så kan jag förbaske mig inte vara till arbetsmarknadens förfogande heller! Jag vet vad som fordras för att komma igång, har inte gjort något annat än kommit igång efter varje smäll - och då utan sjukgymnaster som varit helt värdelösa så när som på en omgång akupunktur, som faktiskt hjälpte. Jag skulle till distriktssköterska för omläggning 3 ggr per vecka, men insåg att jag själv gjorde det lika bra men skulle få omläggningsmaterial, för det fanns inte på apoteket. MEN man kunde inte få för mer än en vecka och då delades det ena kompressen, så jag fick 1 1/2!!! Såren behövde ju läggas om varje dag! NÄ, det skulle räcka enl bestämmelserna! Herregud, sjukvården är ju sämre än på 25-30 år! Vad är det som händer?
Jag är faktiskt rädd för att bli sjuklig och äldre, det har jag aldrig varit innan! Mina föräldrar fick god vård när de behövde, men i Sverige idag känns det väldigt obehagligt när man blir märkbart oönskvärd för att man inte är frisk, har jobb eller på nåt annat sätt är en "belastning"! När såg vi det mönstret i historien förut? Skrämmande vill jag bara säga!
Kommentarer
Trackback
