Höet inne, sentimentala minnen och drastiska slutsatser



Gu, va härligt att få in höet torrt, grönt och utan att ha fått en enda droppe regn! Riktigt roligt att kunna erbjuda hästarna det bästa av foder i vinter. Ensilage i all ära, men riktigt hö är bättre för dem som de grovfoderomvandlare de är. Det är dock icke alla år vädret på Österlen är lämpligt för torkning, å då får man ju ta till konservering. Gott att mitt i vintern också kunna plocka fram den somrigaste av alla dofter - soltorkat hö! Det överväger med råge merjobbet det är.
Jag har en sommardoft till som jag aldrig glömmer - solvarm sommarko som man snusar i ljumsken vid mjölkningen! Mmmmmmmmmmm! Nu för tiden osar väl korna mera än doftar, beroende på kraftfoderkoncentrerad gödsel, onaturliga uppehållsställen och tillsatsskit som behövs för att vi konsumenter skall få våra krav tillgodosedda och koägaren sin ekonomi på + så lång det är möjigt! Rosa finns inte heller längre, hon är ersatt av ett nummer och hon svarar inte på tilltal  för hon vet ju inte vad hon heter....! En klapp för god produktion får väl varken f.d. Rosa eller hennes husbonde heller längre!
Undrar hur lång tid det kommer att ta innan man upptäcker att ingenting blir bättre av att man koncentrerar produktion av t.ex mjölk och kött? Ju större djurbesättningar, ju större utsatthet för sjukdomar och ju fler åkommor ju lägre immunförsvar! Samtidigt ökar då mottagligheten för sjukdomarna och den onda cirkeln är redan påtaglig? Egentligen en ganska enkel ekvation som ingen vill (vågar) lägga på bordet - ännu! Kanske den dagen kommer fortare än vi anar att man måste dela upp besättningarna igen. Heja Gårdsbutiker med egen produktion - då finns det i alla fall nån som vet hur det skall gå till. Om de överlever så länge förstås!
Nu skall jag gå ut igen och snusa på höet trots allergin, men det är det absolut värt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0