kollabolla

Jag känner olust inför tjocka brev! Varför? Antagligen efter massor av år med korrespondens till Länsstyrelse-RSV-kommunen-Försäkringsbolag o.s.v. som jag med en dåres envishet aldrig ger mig inför om jag har nån tillstymmelse av känsla för att jag har helt eller delvis rätt. Detta har naturligtvis fått till följd att det drösat ner tonvis med post här genom åren. Det har i och för sig också fått till följd att jag många gånger fått känna tillfredställelsen att jag i slutänden fått rätt eller ändring av avtal och bestämmelser. Men inte förrän på senare tid har jag känt den här olustkänslan när det kommer ett tjockt kuvert som svaret på mina ansökningar eller överklaganden ligger i. Vadan detta då? Jo ett "nej" eller kanskesvar innehåller mängder av motförklaringar, ursäktande, men vi kunde tyvärr inte..., eller påtvingade lagar som inte är relevanta o.s.v. Därmed också mer jobb att först läsa igenom och sätta sig in i skiten och sedan skriva igen och försöka övertyga och det tar en fruktansvärd massa energi som kunde använts till något mycket bättre. Det är antagligen den där energin jag inte längre har råd att slösa med, därav upptäckten. Har alltid varit vän av snabba positiva lösningar och det går ju inte riktigt ihop med ovanstående institutioner. Alltså bara tunna kuvert fortsättningsvis med ja, ja, ja svar eller att nån bara talar om att - OK Bodil här hade du rätt! Så hinner jag kanske göra lite andra grejor också  -  eller inte?
Det var ju det där med tillfredställelsen och att det har varit ett sätt att angripa problem som fått oss att överleva också......