Aldrig é man nöjd....

Nu är det för varmt för allting utom höet som skall torka! Vi pallar inte så tvära kast i väderleken. Åtminstonde inte om man skall göra något - räcker med att storhandla (min lott) och fixa kassa däck hos vår eminente alltid vänlige och alerte Jonas på Åkes Däck i Tomelilla (Hennings lott). De senaste gångerna har vi sammanstrålat vid kassan på Kvantum och jag har ytterst tacksamt tagit emot hjälp att packa ner varorna. Jag får faktiskt lite ångest när jag med min kassa arm, snabbt skall plocka ner mycket grejor i kassarna och folk väntar i kö bakom. När jag packat den första kassen försvinner liksom orken i högern och det brukar sluta med att jag "schöfsar" ner resten i vagnen och får packa när jag kommer ut istället och har hämtat mig lite. Skit också!
Midsommar har det ju också varit och aftonen firade vi med "di andre gamle", bror och svägerska, svägerska och svåger och Hennings kusin som hör till familjen. Lugnt och lagom i alla delar.
Vår gamla vovve Cassie blev riktigt dålig och fick avlivas på söndagen och det är den bistra verkligheten - när man skaffar ett djur så kommer alltid den dagen då man skall avväga tiden för dess frånfälle om det nu inte dör akut. Jättejobbigt när ögonen fortfarande är spejiga och svansen försöker vifta. Hon slutade dock äta på lördagen och kunde inte resa sig upp - då är det dags! Hon kom till oss som 1-åring och hade då vistats i lägenhet hela tiden och ville nog inte det. Grannarna där instämde också! Hos oss har hon varit utomhus alla 13 åren och kunde gå in och snusa runt, men såg till att komma snabbt ut igen. Vi hade redan en tvårumshundkoja (med fönster) som Henning isolerade extra med frigolit till henne. Det var onödigt - all frigoliten + masoniten låg utspridd på hela gården på morgonen! Därmed bestämde hon själv var gränsen skulle gå med duttandet! De senast åren fick hon en bostad till, eftersom vi märkte att hon gärna låg i porten ibland. Hon började höra dåligt och kunde kanske hålla bättre koll därifrån. Nu blir det nog ingen mer hund här, det får räcka att sonens Zorro kommer hit ibland, vi kanske kan ha delad vårdnad .......?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0