kollabolla

Lika bra att få det överståndet...
Jag har ett förhållande till Lammhult! Jag vet inte riktigt om det är positivt eller negativt, men jag konfronteras då och då med det, och familjen ÄLSKAR att påminna om det!
För flera år sedan skulle vi köra med två fordon till våra goda vänner i Hok. En lastbil med äldste sonen, maken och hästar och jag körde personbil för att jag skulle stanna kvar däruppe och bevista nåt sammanträde. Vi stannade samtidigt och fikade på en rastplats vid Vislanda och eftersom jag tyckte det var tradigt att ligga efter dem resten av vägen , så kom vi överens om att jag stack före och så skulle jag stanna i Lammhult och vänta in dem för att vi skulle äta lunch tillsammans.
Jag har en viss förmåga att  flykta lite ifrån det jag håller på med och är ofta framme i nästnästa skede av det jag föresatt mig att göra och det ställer såklart till problem ibland. Denna dag var vädret ok, jag tänkte på att det skulle bli roligt att träffa våra kompisar och det var inte så mycket trafik, alltså en bra "långköredag" och radion på högtryck som vanligt. Jag körde ett litet tag (tyckte jag), satt och sjöng med i låtarna på radion som man kan tillåta sig när man är ensam i bilen och då ringer mobilen .....VAR F-N E DUUU? "Strax i Lammhult svarar jag glatt"! "VI e i Lammhult, har varit här ett bra tag och sökt igenom HELA samhället å här e du INTE" svarar sonen! Tankarna virrar runt hos mig och jag undrar så klart, VAR E JAG DÅ? Det blev ganska tyst en lång stund, jag tittade mig omkring och kände ju igen omgivningen. Jag hade passerat Lammhult, som är den absolut längsta tätorten på vägen till Hok, UTAN ATT MÄRKA DET!!!
Nähä, sa jag krystat, föreslog snabbt lunch i Vrigstad istället, dit jag ju tydligen var på väg. Under muttranden, uttalanden om min mentala hälsa, körkortslämplighet m.m. avslutades samtalet.

Jag blev nog lite chockad och fick samla mig en stund, sedan körde jag vidare och jag garanterar att jag läste varenda skylt, säkert alla bärskyltar, lediga rum och bilar till salu, bara för att jag inte skulle missa nåt.
Jodå, maten gick att äta i Vrigstad också, och därmed trodde jag att den lilla malören var glömd. ICKE då!
Varje gång någon i familjen eller annan vetande passerar Lammhult så får jag vykort, tel.samtal eller SMS så att jag skall veta att Lammhult finns!

Kan man inte få nån utmärkelse som Ambassadör af Lammhult eller nåt som plåster....eller en lunch där kanske... 

Duktig i veckan: Nää!